Nu är det sen fredag, tidig lördagmorgon...
Har precis kommit hem från jobbet, öppnat en cider och skurit upp lite ost...
Har kommit på att jag börjar bli riktigt sugen på syskon till vår lillskrutta, när man börjar känna smärta i magen inför den där tråkiga blödningen och blir besviken, då är det inte roligt längre...
Vi kämpade länge för att få vårt första barn. Vill inte behöva kämpa i flera år för ett syskon...
Därför sitter jag nu här med min cider och sörjer...undrar hur många månader man ska få göra så.... =/
Annars är livet som vanligt...Lite mer stressigt på jobbet dock då man har blivit lagledare...
Hoppas inte att det håller i sig, kan vara en bidragande orsak till att det inte blir syskon...
Sörjer att jag är en sådan dålig vän också och frågar rakt ut om det bara är jag??
Hör inte av mig längre till mina vänner... Betyder det något?? Är jag inne i en depression eller tar jag mig inte tid eller är det som det känns, att jag inte har tid??
Ser till alla mina andra vänner...de träffas för fullt fram o tillbaks, hit o dit... Önskar jag vore lite mer som de.
Nej, nu ska jag plocka undan efter mig och krypa till kojs.
I morgon väntar en rolig dag med besök på simhallen med lillskruttan.
Hoppas att ni inte blåser bort där ute...Håll hårt i varann.
Kramisar =)
