Bästa vänner...

Det är inte många såna man har...
Nu, först efter att man har fått barn, har man märkt vem som är ens bästa vänner.
Trodde att jag hade många men ack vad fel jag hade...
Jag tror att jag kan räkna de närmaste på en hand - de man kan lita på till 110%
De som skulle ställa upp i tid och otid vad det än gäller.

Personer jag räknade som vänner tidigare har jag nu fått reda på snackar skit om mig.
Det rör mig inte mycket i ryggen då jag redan tappat kontakten med dom men det är ändå konstigt att jag tydligen måste vara en person som de tycker är tillräckligt viktig att prata om.
Sen vad de pratar om spelar mig inte så stor roll - Tycker bara att det är trist.

Men det är skönt att man har riktiga vänner som berättar vad som sker, det betyder bara att jag gjorde rätt som inte fortsatte hålla kontakten med de som jag trodde var bästa vänner.

Tack till Er, mina allra bästa tjejor, för att ni finns.

Kramisar.