Ett litet ljus...

Vi har haft det tufft ett tag...tror att det är väldigt vanligt när man tar varandra för givet.
Vi ska försöka att lappa det som går...sambon vill inte gå till parterapi.
Han vägrar sitta hos någon idiot och lyssna när jag spyr galla, säger han.
Tja, då gäller det att han kan lyssna här hemma isåfall...

Det som är mest jobbigt för mig det är att han är så frustrerad, inte säger vad det är. Killen har nämligen sjukt svårt för att prata, men endast om känslor och problem. När jag kommenterar vad som behöver göras (två gånger) då tjatar jag. Jag vill ju inte göra allt själv i detta huset, det räcker ju med ett barn, jag vill inte ha ett stort till att ta hand om... Snacka om att jobba i motvind.

Det var ju inte såhär jag ville ha det =(
Nackdelen är att vi har så mycket som hänger över oss just nu med tanke på köket, men i oktober hoppas jag att allt ska ha lugnat ner sig, att vi kanske kan ta en liten tripp då det inte har blivit något i sommar.

OCH, OCH, OCH... planera aktiviteter till nästa sommar...
Känner att vi inte har gjort något alls denna sommar, har lite ont i magen pga av detta och börjar jobba på måndag, det känns sådär =(
Funderar på en resa över jul faktiskt...

På tal om köket så har det levererats nu.
Känns lite sådär då det var flera paket som var skadade och en av de måttbeställda bänkskivorna var skadade - 6 veckors leverans på skivorna, vilket betyder att när vi ska göra vårt kök så har vi inte alla delar =(
Men varför sörja =/

Nu ska jag skruva lite stommar =)
Kramisar.